Allt för ofta nu för tiden drömmer jag om att ha dreads igen. Inte tok-rosa som förut dock utan blonda.
Dreads är den ultimata frisyren. Man vaknar och POFF, håret är färdig! Man har aldrig "a bad hair day". Och om man inte hinner tvätta håret så gör det ingenting. Åh, jag saknar mina dreads.
Att jag har piercat mig då? Jag är ju faktiskt över 30.
Jo, men jag har velat ha den här piercingen en evighet. Sen 90-talet. Det fanns en modell som hade rött hår och piercing i näsan. Jag tyckte hon var så fin! Kommer inte ihåg vad hon hette men jag såg henne i Veckorevyn när vi var ute i skärgården... Fatta vad länge sen!
Och varför har jag inte piercat mig tidigare då? Massa olika orsaker. När jag tog hål i näsan när jag var 18 år började min mamma gråta av förskräckelse till exempel (det spelar ingen roll hur mycket uppror man gör, det är jobbigt när ens mamma inte gillar något man gör). Fast det är ju såklart inte det som har hindrat mig de senaste tio åren. Men den största anledningen är att jag är sjukt nål rädd. Jag vet inte hur många gånger jag gått in på East Street och tänkt göra det men nästan svimmat av rädsla.
Men efter att jag gått igenom en förlossning så tänker jag; Klarar man det, klarar man allt!
Och det gjorde jag, utan att svimma!
Så NEJ, ingen 30-års kris i sikte.
Jag tycker bara det är skönt att bli lite äldre! Och lite klokare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar