Om du vill att folk ska prata med dig så skaffa barn eller hund. Sedan jag fick Dexter går det inte att gå någonstans utan att någon pratar med oss. Att t.ex. åka pendeltåg utan att någon säger något är stört omöjligt!
Ibland är det bara
så himla jobbigt, ibland är det jätte roligt.
Idag åkte jag och Dexter in till stan. När vi klev på i Östertälje så fick jag hjälp med vagnen på tåget av en tjej, lite yngre än jag. Sen kom den nästan vanligaste kommentaren;
-Vilken fin vagn!!! Åh, en sån skulle jag vilja ha.
-Ja, tack, den hade jag när jag var liten.... bla bla bla.
Och jag är ju inte världens mest sociala människa, jag gillar inte att prata med folk jag inte känner. Det är inte så ofta jag bara spontant babblar med totala främlingar.
Men idag var det annorlunda. Östertälje-Älvsjö. Jag hann både skratta och nästan gråta.
Hon berättade om sin femåriga dotter och hennes pappa som var helt kär i barnbarnet och hur livet och familjen ändras när man får barn. Sedan berättade hon att hon fött en son som hade dött på förlossningen. När hon sedan skulle åka hem från förlossningsavdelningen var hon tvungen att gå genom avdelningen och möta andra nyblivna mammor med sina nya bebisar. Men hon hade ingen ny bebis.
Vi vinkade hej då till varandra i Älvsjö.
Idag var det ett fint möte med en total främling.♥
